Sicket härligt paket, va?!

Och jag som älskar att öppna prassliga saker och redan nu vet att det kommer att finnas en fantastisk - men än så länge hemlig - överraskning däri... jag bara måste ju vara med i den här utlottningen!

Spana in hela hennes inspirerande sida och inte bara utlottningen, vettja.

Så, nu till min "motivering" till varför jag vill vinna...

Jag har alltid älskat att pyssla.

Det finns i mina gener från min mormor och mamma.

Mina allra tidigaste minnen är från när min mormor var min dagmamma och jag fick sitta med henne vid symaskinen och sortera knappar. Och band. Och fransar.

Och när jag blev lite större så fick jag välja ut de allra vackraste. Och med silkesfransar, spetsar och pärlemorknappar prydde jag de hemmasydda dockkläder som mormor och jag sydde tillsammans.

Fortfarande har jag ett par kreationer kvar - de som inte totalförstördes när vårt hus brann upp när jag var sju.

Det känns helt underbart att nu kunna sitta med Ungarna och klä på mina gamla barbiedockor med de kläder jag själv sydde för tusen år sedan... tillsammans med min mormor och på egen hand genom hennes vägledning.

TACK älskade mormor och mamma för att jag fick vara med och pyssla och tidigt fick lära mig att både sy, sticka, knyppla, makramé och väva bildväv.

Ni har berikat mitt liv på så oändligt många sätt och jag hoppas på att få föra den traditionen vidare till mina egna Barn.

De har redan börjat... de älskar att sortera knappar. Klämma på garnnystan. Brodera korsstygn och lära sig att sticka.

Knäppa, knappiga kuddar och ännu fler allehanda pyssliga ting kommer att synas här på bloggen ifall just jag vinner. :-)

 

Gitte

7 december 2009 16:15

=)! Min egen adopterade mormor klippte knapparna av alla plagg som avlagdes under decenniernas gång. Eftersom hon endast sydde dockkläder -till mina dockor- så blev de aldrig använda, men alla år av uppväxten präglade av fattigdom och barnhem lärde henne att vara rädd om det man hade, så även om knappburkarna bara blev fler och fler så sparades de idogt. Till sist blev det många burkar och de sorterades upp i olika färger och alla av samma sort träddes på sammanknuten tråd. När jag hade varit riktigt riktigt snäll, så fick jag rumstera bland hennes burkar som jag ställde upp omkring mig på golvet och alla tömdes i olika högar. Ibland sorterade jag efter storlek, ibland efter färg, det enda som är säkert är att hon fick sortera om efter varje gång, och det var ett jobb som ibland kunde ta dagavis.

Men där har du skälet till att jag själv inte kan få nog av knappar. Jag blir som ett litet barn på nytt varje gång fingarna åker genom ett knappberg och det är lika ljuvligt VARJE gång! =)!

Knäpp man är, va? *skratt*

http://bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Morgana

7 december 2009 16:42

Åååh samma sorts knappar uppträdda på en ring av makramétråd... så gjorde/gör min mormor också!
Nu ser hon tyvärr inte så bra längre, så några nya knappar blir inte sparade.. men jag har fått börja kika så smått bland hennes band och åååååååh vilka barndomsminnen de väcker. Och mina Pojkar har fått plocka och leka med hennes knappar. :-)

http://queenofnight.bloggplatsen.se

 

PetraM

8 december 2009 12:26

Hi hi ja så har vi stackare i södern det under vintern.... Men men barnen på mitt jobb var nöjda och glada över att få röja järnet i gegga och vatten ;-)

http://www.insideofpetrashead.blogg.se

 

annkan

8 december 2009 20:02

Hoppas du vinner!!
Jag ska inte vara med och tävla till förmån för dig. ;-)
Kram♥

http://annkan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...