Sicket härligt paket, va?!

Och jag som älskar att öppna prassliga saker och redan nu vet att det kommer att finnas en fantastisk - men än så länge hemlig - överraskning däri... jag bara måste ju vara med i den här utlottningen!

Spana in hela hennes inspirerande sida och inte bara utlottningen, vettja.

Så, nu till min "motivering" till varför jag vill vinna...

Jag har alltid älskat att pyssla.

Det finns i mina gener från min mormor och mamma.

Mina allra tidigaste minnen är från när min mormor var min dagmamma och jag fick sitta med henne vid symaskinen och sortera knappar. Och band. Och fransar.

Och när jag blev lite större så fick jag välja ut de allra vackraste. Och med silkesfransar, spetsar och pärlemorknappar prydde jag de hemmasydda dockkläder som mormor och jag sydde tillsammans.

Fortfarande har jag ett par kreationer kvar - de som inte totalförstördes när vårt hus brann upp när jag var sju.

Det känns helt underbart att nu kunna sitta med Ungarna och klä på mina gamla barbiedockor med de kläder jag själv sydde för tusen år sedan... tillsammans med min mormor och på egen hand genom hennes vägledning.

TACK älskade mormor och mamma för att jag fick vara med och pyssla och tidigt fick lära mig att både sy, sticka, knyppla, makramé och väva bildväv.

Ni har berikat mitt liv på så oändligt många sätt och jag hoppas på att få föra den traditionen vidare till mina egna Barn.

De har redan börjat... de älskar att sortera knappar. Klämma på garnnystan. Brodera korsstygn och lära sig att sticka.

Knäppa, knappiga kuddar och ännu fler allehanda pyssliga ting kommer att synas här på bloggen ifall just jag vinner. :-)

Pepparkaksdeg på vänt i kylen.

Hus planeras någon gång i veckan.

Måste bara bestämma mig för design och utformning först.

Igår hade vi en helt underbar pysseleftermiddag hos goa A.

Lek och bus, glitter och lussebullar.

Fullspäckat schema denna veckan med både konferensdag och lussefirande i massor. Härligt!

Dags att hämta Ettan på skolan nu.

Inga planer för eftermiddagen, mer än att öppna dörren för de vänliga själar som tänker skänka sin gamla tjocktv till oss istället för att ta den till tippen.

Vår tjocktv gick sönder igår.

Ingen bild.

Bara ljudet kvar.

Och en massa knäppande.

Så, den står ute på trappan nu.

Och efter lite självömkande om vårt ofrivilliga tvfria* liv på Facebook igår så blev jag sååååååååå glad.

Nya gamla tv:n har inget scartuttag, men oss gör det inget då vi har kabeltv.

*jag har faktiskt övervägt ett tvfritt liv. Men genom ett frivilligt beslut och att vi (hela familjen lär vara med och bestämma om den saken...) själva bestämmer när. Inte att apparaturen bestämmer det åt oss.