...lite stickning nu kanske...

Ytterligare ett par pulsvärmare är upplagda. Denna gång i en gröngulaktig nyans. Mucho najs.

Vi får väl se hur många varv (om ens något hihi) jag hinner med innan någon av Älsklingarna vaknar och vill ha lite Mammagos.

Imorgon skall vi försöka ta oss iväg till brottningsträning, så han får prova på en gång. Spännande. Synd bara att det är mellan kl 18-19, för då är vi inte hemma förrän efter klockan 20 eftersom träningen är i grannbyn och vi måste ta buss fram och tillbaks. Tre timmars bortavaro för en timmes träning. Och mina Ungar som brukar slockna vid sju annars... Kan bli kul eller kaos. *L*

Annars är det boxningsinfoträff här i byn nästa vecka.

Ettan är supersugen på att börja boxas istället för att gå på brottning, så jag hoppas att de har något intressant att säga.

Boxningen kommer dessutom att ligga här på orten, bara ett par hundra meter från där vi bor. Perfekt!!!

Idag känner jag så här.

Så längtig.

Så jag knappt står ut.

Dessutom tänker jag en hel del på den eventuella äggdonationen.

Den längtar jag efter och jag hoppas och önskar att jag skall bli godkänd som donator!

Om ett par månader kommer det kallelse till ytterligare blodprov och läkar+kuratorsamtal innan en eventuell äggdonation.

Innan donationen så lär jag och Trean dock ha slutat amma.

DET nojar jag för.

Jag brukar amma mina Barn länge och har inte styrt avslutet på något vis tidigare.

Lika mycket nojar jag för att få konstgjorda hormoner i kroppen.

Det har jag inte haft sedan de två månader jag åt p-piller när jag var i tonåren. Då var det inte ens för att skydda mig, utan för att det var "inne" att göra det. Att jag skulle känna mig lite vuxen. Knasigt.

Men tillbaks till amningen.

Trean bits en hel del nu.

Och äter massor av vanlig mat.

Så kanske är det dags att bryta snart?

Samtidigt så ammar hon mycket OCKSÅ. Speciellt vid kvällsmys.

Kanske går det att återuppta amningen efter hormonbehandlingen?

Jag tror jag väntar med att fatta ett bestämt beslut gällande amningen tills när Ettan fyllt 6 år om ett par veckor.

Då har jag i så fall ammat i sex år non stop minus några månader förra året..

Det blev ett litet stopp på tre månader när jag väntade Trean.

Då gjorde det så ont i tuttarna att amma Tvåan (som då var 1,5 år) att jag var tvungen att avbryta. Men han hade redan självmant dragit ner på amningen rejält. Ändå var det en smärre kris inombords för mig.

Så egentligen ammade jag i fem år i sträck.

Amningsstopp på tre månader.

Och så har jag snart ammat i tio månader till.

Ettan är den jag har ammat längst.

Fyra år tuttade han. Och när Tvåan var nyfödd så dubbelammade jag Ettan och Tvåan.

Fast för Ettan blev det snabbt till bara en kort kvällsslurk medan Tvåan ammade och ett halvår senare så hade Ettan slutat helt.

Han tuttade en snabbis på sin 4årsdag och även någon dag efter, men sedan var det slut.

Tvåan ammade som sagt tills han var 1,5 år lite drygt.

Och Trean tuttar på som aldrig förr.

Hon är dock den enda som någonsin har bitit mig. Och hon bits REJÄLT.

Mina vänner tycker att det då inte är någon tvekan.

Hon är snart tio månader, hon äter mat och hon bits när hon ammar.

Ändå så är det ett så svårt beslut.

Inuti mig.

Kanske att jag skulle testa en dag utan amning, för att se hur det går?

...kom precis att tänka på:

Jag har varit konstant gravid och/eller ammande i 6 år och 9 månader. Jisses. Det är länge. *Myyyyys*