Idag.

Blev en gråtdag.

Om själen fick bestämma.

Men kroppen kämpar emot och strider så det bränns i halsen och käkarna vitnar.

Borde klippa gräset också.

Efter att jag hämtat Pojkarna.

Och så är det träning för Ettan i kväll.

För nu har jag även grävt av en spade.

Eller egentligen två.

En i våras när jag skulle vårbruka trädgårdslandet.

Då grävde jag av en sån där märkesspade (Feskarn's eller nåt).

I lördags skulle jag gräva upp vår skruttiga rabarberplanta för att flytta den till ett mer passande ställe och sedan plantera vår nyfådda krusbärsbuske i hålet som blev över.

Men icke.

Jag hann bara börja så knäckte jag den nya spaden också.

Den med trähandtag och allt.

Knak sade det.

Jag är stark.

Jag sade ju det.

För övrigt så hade jag så mycket att blogga om igår.

Och så gick jag och somnade när jag nattade Ungarna.

Jaja, så kan det gå.

Kroppen stänger av sig själv när jag vägrar lyssna på dess trötta rop.

Just nu ropar den efter lite varm choklad.

Det hör jag bestämt.

Haha.

Lillskruttan och jag har varit på politikjobb hela förmiddagen.

Snart är det hämtdags på skola och förskola.

Lite tidigare än beräknat.

Härligt, tycker jag.

Vad Ettan och Tvåan tycker om den saken återstår att se. De vill ju leka med kompisarna...