Ja just ja.

Nu har jag också äntligen sett "Män som hatar kvinnor".

Om den tycker jag som följer.

Skall jag bedöma  filmen med boken i tankarna, så är jag besviken.

Bedömer jag filmen och försöker (fast det går inte så bra...) att koppla bort boken och se den bara som den film den är, då är den väl helt okej. Till och med värd att se en andra gång.

Och det var härligt att få se Lisbeth Salander "in the flesh"... jag gillar den karaktären skarpt och Noomi kändes lysande att gestalta henne!

MEN jag tyckte att det var för få detaljer, för mycket de lämnat ute, en hel del "fel" i jämförelse med boken... så nej, jag blev faktiskt lite besviken rent manusmässigt.

Men Noomi Rapace och Michael Nyqvist är strålande. I mitt tycke alltså.

Det var faktiskt med viss tvekan som jag såg filmen.

Jag älskar att läsa.

Jag har läst flytande sedan jag var 4,5 år gammal.

Och jag har läst och läser allt jag kan komma över!

(dock har min läshunger efter NYTT att läsa stillats något, sedan jag började jobba på ett boklager. Konstigt men sant. Det var därför det till exempel dröjde flera år innan jag upptäckte SL... jag ville väl inte följa massan och läsa något så upphaussat. Eller nåt. Lite roligt är det dock att jobba på just ett boklager . Till exempel allt hysch hysch när en ny Potterbok släpps och få klappa på den flera veckor i förväg i vetskap om att många skulle gett sin högra hand för att få vara i samma sits som mig just då. Hehe.)

När jag hade läst Stieg Larssons trilogi så hände något som aldrig har hänt mig.

Vare sig före eller efter.

Jag kunde inte läsa.

Inte på en månad öppnade jag en bok.

Därför att varje bok jag försökte läsa, den jämförde jag med Stieg Larssons böcker och plötsligt så hade de andra böckerna ett så fattigt och torftigt språk.

Mer än en månad gick och sedan började det långsamt att släppa... och nu kan jag läsa om trilogin, utan att behöva ha veckolånga pauser innan jag kan plocka upp en annan bok.

Men det var en stark reaktion, jag fick där den allra första gången jag läste hans mästerverk.

De bästa böcker jag någonsin har läst och det vill faktiskt inte säga lite.

Haha.

BokslukarM som inte har lust att läsa... då har det hänt något stort i min värld. *Ler*

Åh nu ser jag verkligen fram emot en lång och ledig höst och vinter med mycket skratt och bus och pyssel och politik och stickning och julplanerande... Mmmmmmm najs bajs, som Ettan skulle sagt.

Jag är en varm förespråkare av att lyssna på sin magkänsla, så idag säger jag:

Tack. Men nej tack. Och det är bara att tacka och ta emot. Eller någonting liknande. Hihi.

Hade jag lyssnat till min magkänsla redan igår så hade jag aldrig satt mig på tåget imorse. För igår så kände jag med hela min kropp hur vidunderligt skönt det vore att ha en ledig höst med bara "lite" politikjobb emellanåt.

Men jag åkte in till Uppsala imorse och direkt jag klev in på institutionen så kände jag - Nej.

Inte för att det var otrevligt på något vis och människorna verkade både spännande och kunniga. Men nej. Det bara stretade emot i hela kroppen. Magkänsla.

Och när jag sedan fick höra hur mycket praktiska moment det är (i både vävning och alla andra tekniker) och hur mycket schemalagt det är gentemot andra utbildningar och hur mycket erfarenhet de egentligen önskar att man som student på deras kurs har ("alla" övriga rabblade upp fleråriga utbildningar på gymnasium/folkhögskolor/universitet/akademier i vävning, mönsterkonstruktion, sömnad, scenkostym och så vidare i all oändlighet), så kände jag att "vad gör jag här?!".

När det dessutom kan bli schemaändringar från praktiskt taget en dag till en annan och spontana studiebesök till Stockholm - då rimmar det lite svårt med att vara ensamstående med tre Underbaringar under 6 år och fyra mil att åka bara till skolan...

Plus att det  som sagt var en massa mer praktiskt arbete utöver det schemalagda och jag har ingen lust att tvinga på någon att hålla i Lillskruttan bara för att jag skall kunna sitta och väva. Det var liksom inte en barnskötarutbildning mina klasskompisar sökte till. Så, det vill jag inte heller ha på mitt samvete.

Så tack.

Men nej tack.

Det verkar vara en helt underbar kurs, men den är ingenting för mig.

Inte just nu åtminstone.

För jag har ingen lust att bränna ut både mig själv och mina Barn.

Och om jag lämnar besked att jag hoppar av inom tre veckor, så har jag chans att söka utbildningen igen nästa höst. Eller hösten därpå.

Jag vet inte om jag ens tänker ge utbildningen en chans i ett par dagar ändå, för i magen känns det som att jag redan har bestämt mig.

MEN vad jag däremot blev triggad att göra, efter förslag från läraren i vävning, det är att söka lite distanskurser som hör till textillärarutbildningen. Jag tror minsann att jag skall maila henne ikväll för att höra  om hon vet något mer specifikt. Hon jobbar nämligen som textillärarinna i grundskolan, samtidigt som hon undervisar på Textilvetenskapen.

Så, något bra fick jag ut av det här i alla fall.

Något annat bra idag också, var att Ettan äntligen fick gå på fritids, som han har sett så fram emot att få göra. Och så måste jag säga upp platsen direkt och betala för en hel månad ändå... Jaja. Det är en världslig sak egentligen och det var helt oki för Ettan att inte "få" gå på fritids mer. Då får han ju desto mer tid hemma för att leka istället. Och för mig att krama på min stora Skrutt. Hihi.

Och det kändes till en början liiiiiiiiite onödigt att ha fixat förskoleplats till Tvåan så där snabbt plus att det kostar en hel del pengar. MEN - han har ju fått en plats på världens bästa avdelning (som kanske inte hade gått att fixa till våren) och jag har möjlighet att jobba politiskt i höst i alla fall.

Så, det här kommer nog att bli  bra ändå.

Även om jag hade sett fram emot att få åka in till Uppsala och dyka ner i kurslitteratur och sitta på café och plugga och få rabatt på lunchrestauranger... Hmmm man kanske skulle hämta ut ett kårleg i alla fall?! *Ler stort*