Ettan och Tvåan satt på övervåningen och byggde Star Wars-baser med duplolego.

Plötsligt hörde jag ner till mig i vardagsrummet, Tvåan (2,5 år) som sade till Ettan (snart 6 år):

"Ettan. Äskar dig, Ettan!"

Och Ettan svarade mjukt:

"Jag älskar dig!"

Jag bara smälte!

Alltså, ibland så kan de bråka så fönsterrutorna skallrar och Ettan kan låta sååå trött på sin Lillebror.

Men ändå.

Innerst inne.

Så älskar de varandra.

Och de vågar och vill dessutom säga det högt.

Det är så gulligt så jag blir alldeles tårögd bara jag tänker på det.

Jag smög fram till trappan med Trean i famnen och tjuvlyssnade lite till.

Tvåan sade återigen: "Äskar dig" och fick samma svar tillbaks.

Tvåan fortsatte att säga "Äskar dig, Ettan". Igen och igen och igen.

Till slut hörde jag Ettan med lite halvtrött röst: "Jajaja. Jag har redan sagt att jag älskar dig."

Hihi.

Gosungar!

Kul ställe det här.

Att bo på, menar jag.

Inom loppet av en vecka har två hus länsats på allt från smycken, tvapparater till dyra hudkrämer och barns skolryggsäckar?!?

Och inatt var det inbrott i pizzerian som bor granne med mina föräldrar. Min mor hörde hur en ruta krossades, så hon ringde polisen. Vet inte om de fått tag på förövarna ännu.

De som länsat husen - mitt på ljusan dag!!! - har de tydligen fått tag på, det senaste jag hörde.

Det är tur att alla vet att jag är ensamstående med tre Barn. Här finns med andra ord inte så mycket värdefullt att stjäla... Inte ekonomiskt värdefullt i alla fall.

Lägg till det x antal knivöverfall, yxdåd och till och med mord som har skett här i byn och grannbyn bara det senaste halvåret. Suck, vad har hänt?!

Jag som tyckte det kändes jobbigt när ett skott avlossades på pizzerian i den Göteborgsstadsdel jag och Ettan bodde i, innan vi flyttade hit. Ett skott sent på kvällen/natten och ingen skadad (vad jag har för mig).

Jag som tänkte att det skulle vara lugnare för mina Barn att växa upp här. Varför vet jag inte och tydligen hade jag väldans fel.

Snart tar jag mina Älsklingar och flyttar ut i skogen.