Ja.

Dagen tröttade ut oss alla.

Men vilken härlig dag vi har haft.

Ettan kom ut genom skolporten prick klockan ett och han såg sååå stolt och stor ut.

Ett leende lyste i ögon och mungipor och han var så otroligt vacker där han kom. Mammas stora Älsklingen.

Han hade haft det bra.

En lång dag dock, sade han nu ikväll.

Förstår jag det.

Tio veckors sommarlov och sedan fem timmar på ett bräde med ny klass, nya fröknar och nya rutiner. Klart det är tröttande.

Dock berättade han nästan först av allt att han hade fått leka ensam halva rasten. Gubben min. Det skar i hjärtat, när jag såg hur ledsen han var över det.

Jag vet ju att det till 99% kommer att bli bättre ju fler dagar som läggs till raden. Det här var ju allra första dagen för alla och det är mycket nytt att upptäcka och många nya människor att lära känna.

Så jag kramade på min Ettan och sade att det nog blir bättre imorgon.

(och skulle det inte bli bättre, så tar jag upp det med fröknarna)

Min Ettan är ju så himlans snäll och go.

Nog för att han  retas med och pucklar på sin älskade Lillebror av och till, men så kan det ju vara syskon emellan. Speciellt när den äldste är en lite humörkänslig blivande 6-åring och den minste är en 2,5åring i solstråleglad men ändock retstickeskepnad.

Och även jag får min beskärda del av utspel och tjurighet och envishet... Hmmm undrar var jag känner igen de där dragen ifrån?!? *lalalalalabingo*

Det har jag ingen aaaaaaaaaning om haha... tror mig ha sett det där humöret på mycket nära håll sedan jag själv kom upp i skolåldern...

Det kallas självinsikt kanske?

Och lite häftigt är det att faktiskt nästan se sig själv i spegeln, när Ettan går igång.

Men på förskolan till exempel så har jag på de 4,5 år som han har gått där inte fått höra om ett endaste bråk som han har varit med om.

Bara att han själv har blivit slagen/knuffad/och så vidare av ett par vissa killar. Och då har han berättat om det och sagt ifrån och tyckt att det varit obehagligt och ledsamt.

Inte så att jag är naiv och inte tror att mitt Barn alltid är den som aaaldrig gör något. Det är inte så. Men han är helt enkelt inte sån.

Han är en snäll och känslig Kille som älskar vilda riddarlekar, fäktas med piratsvärd, sitta för sig själv och rita och pussla och pussas i kuddrummet med första kärleken.

Han vill LEKA. Inte bråka.

Så, jag förstår att det kändes ensamt för honom att inte ha någon att leka med under den där rasten. Han har ju längtat sååå efter att få komma till skolan, träffa kompisar, lära sig saker och leka.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att han inte skall behöva uppleva fler ledsna raster nu så här i början.

Vill att han skall trivas och må bra!!!

Och i övrigt så pladdrade han på hur mycket de hade lekt, vad de hade gjort, vad de hade fått till lunch och så vidare och så vidare. Så det var en spännande och bra första dag allt som allt.

Hihi min stora Skolpojke!

Min Ettan.

Min förstfödde.

Mitt Livs Kärlek.

Mamma älskar Dig, Skolpojken min.

Mer än hela universum och ännu mer och mer för varje sekund.

Alltid.

Evigt.

Oändligt.

 

annkan

18 augusti 2009 19:42

KRAM på Skolpojken, som fick vara ensam första rasten. Hoppas att tisdagen gått bättre.

http://annkan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...