Apelsindags.

Regn och kyla.

Mums med solskenscitrus.

Höstkänsla.

Nästan julstämning.

(jajaja, jag erkänner! Jag är en julgalning. Ett xmasfreak)

Imorgon blir det överraskningsresa till Furuvik.

Eller någon annanstans beroende på väder och vind.

Och jag skall åka karusell med Ungarna tills de kört slut på mig.

Jag ääääääääääälskar magkittel!

Idag var det dags för Ettan att bli STOR.

Ej längre tillhör han bvc's trygga vård, utan nu är det SKOLsköterska och SKOLläkare som gäller.

Och jag är så STOLT över min Ettan som vågade säga ifrån när han inte ville. Trots att motparten var en läkare (en mycket snäll och sympatisk sådan för övrigt, för han har tagit hand om mig och min krånglande hals ett flertal gånger).

Och när vi kom ut därifrån så sade jag just det:

"Jag är så stolt över dig, min Älsklingen. Känns något inte bra så kan och skall man säga NEJ!"

Jaja.

Någon kanske tycker att "men vadå, skall en sexåring få bestämma vad en läkare skall undersöka eller inte?!"

Och JA.

I alla fall MIN Sexåring får det.

För han vet skillnad mellan undersökningar och undersökningar.

Idag gällde det huruvida kulorna hade kommit på plats i pungen eller inte och det hade min Ettan redan berättat för mig att de har.

(vi pratade lite om det igår kväll, vad som kanske skulle hända vid läkarundersökningen idag. Lite förberedelse så där).

Vilket han även berättade för läkaren.

Och eftersom skolläkaren är så sympatisk och empatisk, så nöjde sig läkaren med det.

Om jag får för Ettan, så kan jag själv kontrollera det vid nästa dusch. Mer än så var det inte.

Och som sagt.

Jag är så stolt över min Ettan som vågade säga nej och stå på sig och visa sådan integritet!!!

Och det berättade jag även för honom efteråt, när tårarna sakta trillade nerför hans kinder.

Att jag är så stolt över  honom, att jag älskar honom så mycket och att han ALDRIG skall behöva visa eller att nån skall klämma och känna på snoppen - vem det än må vara - om han inte vill.

Det tycker jag är det viktigaste.

Att lära och visa mina Barn att säger de NEJ så betyder det NEJ och att det skall respekteras.

Att deras känslor och upplevelser av situationer betyder något.

Att de är värda allt och att de själva äger rätten till sina åsikter och kroppar.

Och som sagt, det kunde jag säga, därför att min Ettan vet när det är allvar och inte.

Han har absolut ingen läkarskräck.

Halsprov, sprutor, dra ut tänder, bedövningssprutor och så vidare. Inte ett pip. För han vet att det är viktigt och nödvändigt.

Idag så svarade han på alla läkarens frågor.

Doktorn fick lyssna på hjärtat, lungorna, klämma på magen och kolla ryggen och allt sånt.

Men när det kom till kulorna, så blev det NEJ!

Direkt och omedelbart.

Nu kunde han ju själv även svara på läkarens fråga, så jag såg det inte som något superviktigt.

Visst, jag och doktorn försökte till en början lirka lite och berättade varför undersökningen skulle göras och föreslog olika alternativ. Kanske vore det till exempel inte lika pinsamt om Mamma kände och berättade för doktorn där och då. Jag menar, jag måste ju i alla fall fråga. Men nej, Ettan ville verkligen inte. Och då jag såg hur min Prins såg allt olyckligare ut, så kände jag att  hans NEJ verkligen måste få vara ett nej också. Och jag är så tacksam för att skolläkaren höll med om det!

(hade det varit misstänkt snoppcancer eller något, så hade läget varit annorlunda dock men det förstår ni säkert. OCH då hade i och för sig min Ettan inte sagt "nej" heller. Så det så.)

Imorgon är det inskolningssamtal och träff med fröknarna.

Superkul!!!

.......och som sagt, en överraskningsresa direkt efter det....

Wiiiiiiiiiiie jag älskar överraskningar och hemlisar hihi.