Hmm vad blir det till middag idag då?

...det är rykande varmt...

Ååååh MUMS!!!

Det här är bland det godaste jag vet...

Och så blev det smörkokta makaroner och morötter, vego(kött)bullar, avokado med lime och lite annat smått och gott. Det tyckte Ungarna var bra, för de är inte överdrivet förtjusta i rödbetor. Vegobullar är mer deras melodi haha.

Tvåan lekte båt med de skurna råa morötterna medan maten puttrade. Önskar att jag hade en videokamera...

Haha.

Tvåan springer omkring och ropar:

"Mosa dig, Mamma!"

Och så kör han in huvudet i valfri kroppsdel.

*Fniss*

Tvååringar kan vara så oerhört roliga.

...och jag har en liiiiiiiiiiten aning om att det är blivande sexåringen som har ett finger med i spelet... Hehe.

Textilvetenskap A
30hp, Dagtid, Helfart (100%)
Fristående kurs
Normal undervisning
Uppsala universitet,
Uppsala
Grundnivå

Antagen!!!

Wiiiiiiiiiie!

Jag fick beskedet idag och jag är sååå glad!

Jag hade i och för sig sökt Samhällsorientering i tidiga skolår på Lärarprogrammet också, men den ansökan ströks eftersom jag kom in på Textilvetenskapen.

Vilket inte gör så mycket, även om jag hade mina funderingar först. Men till slut så kom jag fram till att SO-kurserna är nog bättre att läsa vid ett senare tillfälle, då jag inte behöver ha något av Barnen med mig till universitetet. Jag skall bara klura ut ett bra sätt att plugga på OCH kunna försörja familjen ekonomiskt samtidigt. Hihi. Jag har ju pluggat upp mina 12 terminer (och mer därtill) så något stöd från CSN kan jag inte räkna med.

Därför är det sååååå roligt att kanske plugga till hösten ändå, för nu när jag är föräldraledig så behöver jag åtminstone inte bekymra mig om den ekonomiska biten.

En annan fördel med att plugga nu när jag är mammaledig, det är att jag inte har någon press på mig från CSN att ta ett visst antal poäng. Plus att jag kan testa och se om det fungerar och går det bra så är det toppen! Funkar det inte, så är det "bara" att hoppa av, och/eller skrapa ihop de poäng som jag kan.

Kursen i höst hoppas jag innehåller en hel del självstudier och (grupp)arbeten. Stora föreläsningar fungerar ju också när man har en liten bebis med sig, för då är det bara att sätta sig långt bak och smyga ut om den lilla också vill hålla låda.

Seminarier kan bli lite knepigare, men det brukar alltid ordna sig på något vänster.

Jag har för sjutton gått både utbildningar, suttit på konferenser och i förhandlingar med en Bebis vid bröstet. Och jag vet att ta hänsyn till föreläsare och kurskamrater gällande mitt skrikande/ätande/sovande/bajsande pluggsällskap (och jag pratar INTE om dig nu, A *Fniss*). Funkar det inte, så bryter jag. Så är det bara.

Vad gäller mina Barn så har de stortrivts med att få vara med.

Få sitta i Mammas famn hela dagarna.

Folk och rörelse runt omkring.

Och massor av beundrare som gullar och gosar och vinkar och pratar.

Många är de bolagsdirektörer, styrelsemedlemmar, politiker och fackligt förtroendevalda och kurskamrater som mina två Yngsta skrattat mot och suttit i famnen hos.

Så de har definitivt inte farit illa av att vi inte varit hemma i huset dagarna i ända under deras spädbarnstid. Och hade så varit, så hade jag ju sett det och stannat hemma. Förstås. Det är liksom så självklart i min värld så egentligen borde jag inte behöva skriva det.

Min Äldsta har däremot inte varit med på några konferenskryssningar, utbildningar eller förhandlingar. När han var liten var jag ännu inte engagerad inom politiken och det fackliga, utan det kom när jag började på lagerjobbet jag fick när han var 1 år fyllda. Han får dock engagemanget och intresset här hemma istället. Det enda han saknar, det är att han inte fått åka en sådan där stor "jobbåt" (de fackliga utbildningarna har ofta varit på Cinderella, för det är billigare än att ha kurserna på land). Men det har jag lovat honom att vi skall åka ,bara han och jag någon gång.

Jaja, det blev lite ytterligare svammel.

I alla fall så är jag sååååå lycklig över mitt antagningsbesked. Yes yes yes!

Nu återstår bara att se om jag får någon barnomsorgsplats för Tvåan till hösten, för får jag inte det så kan jag inte plugga i vilket fall.

Men åååh vad jag hoppas!!!

Det vore så himlans roligt att plugga igen... jisses, det är tio år sedan sist...

Och så blir jag ju förhoppningsvis kursare med bästaste A. också (om hennes scheman passar) och det är liksom the icing on the cake. Fantastiskt!

Hihi jag vill inte stänga ner sidan med antagningsbeskedet för ordet "Antagen" lyser så glatt och löftesrikt mot mig.

FAST får jag ingen förskoleplats så är det inte hela världen heller.

Då får jag vara föräldraLEDIG "på riktigt" (jag har jobbat fackligt eller politiskt under både denna och den förra föräldraledigheten) och ha en lugn och skön höst med de två Yngsta hemma, medan Äldstingen får en lugn höst i nya förskoleklassen. Inte fy skam det heller... *Big smile*

KLADDKAKEMUFFINS (lätt omvandlad till kladdkaka)

200 grader i 10 minuter

75 g smör
3 msk kakao
1 dl mjöl
1 1/2 dl strösocker
1 krm salt
1 ägg

(2 passionsfrukter
florsocker till garnering
ev 10 physalisfrukter )

Sätt ugnen på 200 grader.

Smält smöret och blanda med kakao, mjöl, socker, salt och ägg.
(Tillsätt också innanmätet från passionsfrukterna med kärnor och allt.)

Klicka ut smeten i muffinsformar och grädda mitt i ugnen i tio minuter.

Låt formarna svalna. (Garnera med en doft florsocker och en physalisfrukt på varje.)

Det går fint att frysa de chokladformar som eventuellt blir över – utan frukten som garnering förstås.

Dubbla receptet och uteslut passionfrukten och grädda i kladdkakeform istället! 

KLADDBULLAR

1 sats bulldeg (gärna med mycket smör och ett ägg i degen... leta i en receptbok eller på nätet).

Dela degen på två efter första jäsningen.

Ena halvan trycks ut i en långpanneform och uppepå bredes en smet bestående av mandelmassa, florsocker och lite vatten (för att få det smidigt ut).

Andra halvan kavlas ut som till kanelbullar och fylls med valfri fyllning. Jag gillar smör + vaniljsocker + florsocker.

Rulla ihop och skär i bitar som sedan läggs i långpannan så det täcker.

Låt jäsa.

Pensla med ägg och strössla över hackade nötter/mandlar och pärlsocker.

Grädda sedan i 200 grader, mitt i ugnen i 30-40 min.

Hittar inte receptet så allting är på en höft och originalreceptet har en egen slags deg som innehåller både mycket smör och ägg. Men jag brukar för det mesta göra den på vanlig bulldeg.

Tiden i ugnen varierar väldigt beroende på vilken ugn det är. Täck med folie om det blir för brunt och låt den stå ett tag till.

Det skall vara ganska kladdigt, men absolut inte ogräddat.

Jag kan tänka mig att det kan bli gott med vit choklad nerriven i bullfyllningen också. Och så nötter och choklad på toppen... Mums!  

Och så min absoluta favorit:

ANANASPAJ

200 grader ca 25 min

150 smält smör

1 dl socker

3 dl vetemjöl

2 tsk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

Blanda ihop och tryck ut i en smörad form.

2 dl créme fraiche (vanlig)

½ dl socker

2 tsk vaniljsocker

1 burk (ca 400g) krossad ananas

Häll av spadet till ananasen och blanda ihop alla ingredienser till fyllningen och häll i formen.

Grädda ca 25 min i 200 grader, i mitten av ugnen.

Servera avsvalnad eller ljummen med vispad grädde eller vaniljvisp. 

"Jag är klar!"

"Torka dig då."

"ÅÅhh MEN!"

Projekt Torka-Sig-Själv-Vid-Toabesök är inlett sedan en tid tillbaks.
Äldstingen börjar förskoleklass om bara någon månad (HJÄLP!!!) och då kan det vara skönt att slippa sitta en halvtimme och ropa utan att någon kommer. Han är superduktig och har kunnat torka sig själv länge...men ofta så är han lite latmask och vill helst slippa.

*Fniss*

Idag fick vi sovmorgon ända till 07.15

Skönt, eftersom jag inte kom mig i säng i skaplig tid igår.

Nåja, det är givande att nattuggla ibland också.

Innepysselväder är det idag med.

Stickningen lockar. Främst den nya till Dotra mi. Tänker inte ens skriva hur många påbörjade projekt jag har. Det vet jag nog inte ens själv heller, när jag tänker efter.

Skall ge mig på att fota lite en av dagarna och visa vad jag pysslar med.

Alla gamla bilder på mina stickade alster ligger på en annan dator nämligen.

Nu skall jag bädda sängar.

Efter det en andra kopp varm choklad.

Så här kan man också roa sig en regnblåsig torsdag.

Tack vare Ettans rådiga påtalande så kunde jag storma in i köket med mobilkameran i högsta hugg och föreviga kakbrottet precis då det begicks.

Hihi Tvåan lät sig dock inte bekommas, och sedan blev det kaksmask på rena rama förmiddagen.

Ååååååååååååååh fick höra världens bästa nyhet för bara en liten stund sedan!!!

WIIIIIIIIIIIIIIEEEEEEEEEEEEEEE!!!

...fast mer säger jag inte för stunden... *Fniss*

En regnstormig dag som denna, då ser det ut så här från min plats vid köksbordet.

(Ja, vi har bestämda platser... det har bara blivit så. Precis som vi alla hade - och har! - bestämda platser i mitt föräldrahem. Än idag så kan jag tycka att en viss plats hos mina föräldrar är "min" plats och det känns jättekonstigt när någon annan placerar sin rumpa där. Och det lustiga är att alla i vår familj för det mesta sätter sig på samma/liknande ställen vid köksbordet. Och vi vet vilken som är "pappas plats" och så där... Lustigt.

Fast nu när jag fått Barn så har min plats ändrats till den som är närmast barnmatstolen. Hehe.

Fast det fenomenet är väl egentligen inte så unikt?

Många är vi nog som har våra fasta platser, vare sig det rör sig om en matsal, ett klassrum eller fikabordet på jobbet.

Behov av kontinuitet och trygghet, kanske? Av att ha sin givna plats i ett sammanhang?

Medveten om beteendet så brukar jag ibland försöka bryta mönstret och INTE sätta mig på den sida som känns mest bekväm i sinnet när jag till exempel åker buss och det går väl bra, MEN känns inte helt okej. Lite oroligt inombords sådär.

Fikabordet på jobbet är dock ett "no-no". Där är platserna väldigt bestämda och reviret inpinkat med smutsiga kaffekoppar och allehanda skrot.

När jag  började på min nya arbetsplats så var det just det som kändes lite nervöst/pirrigt. Var skulle jag sätta mig vid fikat? Var var det ledigt någonstans? Fanns det någon plats till mig? Tänk om det inte skulle finnas någon plats? Var skulle jag pinka in mig då? *Fniss* Haha vad jag är knasig... ) <---------------- världens längsta parentes?!

Ännu en vy från köksfönstret.

Regnet är bra på att ludda till bilden så att inte allt ogräs jag har kvar att rensa syns så tydligt. Hurra för regn!!

Men jag har i alla fall börjat hacka och skrapa fram de  gamla kantstenarna till rabatten...

Avslutar detta inlägg med en skylt som min Tvåa fick göra på förskolan.

Av vanlig trolldeg.

Är det inte fantastiska färger min Grabbsing valde, så säg?

Naaajjs gjort av en tvååring tycker jag. :-)