De röda vinbärsbuskarna är avplockade.

Och sängen levererad, monterad (utan att fläcka ner med bärsaftiga händer - det ni!) och klar.

Häääärligt!

Nu återstår bara bärrensning och sängbäddning.

Dagens två smolk i bägaren är att jag för det första bara fått föräldrapenning för tio dagar denna månaden.

Det betalar man inga huslån och mat på bordet för, kan jag säga...

Jag som tyckte jag var ute i så god tid som anmälde för både juli och augusti för över tre veckor sedan. Och jag gjorde det dessutom på internet, som jag i mitt stilla sinne trodde var smidigare än att anmäla på papperspapper... Men icke.

Killen på FK skulle hälsa min handläggare att han/hon skulle kolla på min anmälan och betala ut mina pengar så fort det gick.

Mmm nästa månad då, eller?! (pessimisten talar hihi)

Jaja.

Det är inte ofta jag har behövt klaga på FK.

Samma sak hände en gång i våras och då var jag också ute i god tid och via internet. Men då kunde de i alla fall se i mina uppgifter att ansökan behandlats och pengar redan var på väg, bara någon dag senare.

Nu hade ingen tydligen ens tittat på min anmälan.

Tur att det inte var så många extra utgifter denna månaden, nu när det tjorvade till sig.

Den största extrafakturan var för den årliga depositionsavgiften till Danmarkskliniken för att förvara de portioner säd jag köpt av Tvåans donator. Den vill jag definitivt inte missa att betala!

...och bara jag tänker på att det nere i Danmark ligger potentiella medlemmar till vår Familj och bara väntar på att få möta ett av mina ägg... wiiiie det PIRRAR!!!

Det andra smolket är att jag fått mail från förskolerektorn som äntligen kommit tillbaks från semestern.

Och det ser ut som att Tvåan inte kommer att kunna få någon förskoleplats i tid till terminsstart.

Ja ja, jag vet att det finns en massa positivt att få en ledig höst också... Få vara hemma i lugn och ro med mina två Yngsta medan Ettan börjar förskoleklass. Jag slipper också förskoleavgift och köpa kurslitteratur och buss/tågkort. Jag och Ungarna kan bara vara...

MEN jag hade ju ställt in mig mentalt på att plugga textilvetenskap och få läsa på universitet och allt vad det innebär med litteratur, kursare, föreläsningar, pluggluncher på café och så vidare...

Attans också.

Jag borde väl ha försökt ställa in mig på att INTE få det jag önskar, så skulle jag ha sluppit att bli lika besviken ELLER fått en positiv överraskning.

Men ändå... innerst inne så kunde jag inte låta bli att hoppas.