En regnstormig dag som denna, då ser det ut så här från min plats vid köksbordet.

(Ja, vi har bestämda platser... det har bara blivit så. Precis som vi alla hade - och har! - bestämda platser i mitt föräldrahem. Än idag så kan jag tycka att en viss plats hos mina föräldrar är "min" plats och det känns jättekonstigt när någon annan placerar sin rumpa där. Och det lustiga är att alla i vår familj för det mesta sätter sig på samma/liknande ställen vid köksbordet. Och vi vet vilken som är "pappas plats" och så där... Lustigt.

Fast nu när jag fått Barn så har min plats ändrats till den som är närmast barnmatstolen. Hehe.

Fast det fenomenet är väl egentligen inte så unikt?

Många är vi nog som har våra fasta platser, vare sig det rör sig om en matsal, ett klassrum eller fikabordet på jobbet.

Behov av kontinuitet och trygghet, kanske? Av att ha sin givna plats i ett sammanhang?

Medveten om beteendet så brukar jag ibland försöka bryta mönstret och INTE sätta mig på den sida som känns mest bekväm i sinnet när jag till exempel åker buss och det går väl bra, MEN känns inte helt okej. Lite oroligt inombords sådär.

Fikabordet på jobbet är dock ett "no-no". Där är platserna väldigt bestämda och reviret inpinkat med smutsiga kaffekoppar och allehanda skrot.

När jag  började på min nya arbetsplats så var det just det som kändes lite nervöst/pirrigt. Var skulle jag sätta mig vid fikat? Var var det ledigt någonstans? Fanns det någon plats till mig? Tänk om det inte skulle finnas någon plats? Var skulle jag pinka in mig då? *Fniss* Haha vad jag är knasig... ) <---------------- världens längsta parentes?!

Ännu en vy från köksfönstret.

Regnet är bra på att ludda till bilden så att inte allt ogräs jag har kvar att rensa syns så tydligt. Hurra för regn!!

Men jag har i alla fall börjat hacka och skrapa fram de  gamla kantstenarna till rabatten...

Avslutar detta inlägg med en skylt som min Tvåa fick göra på förskolan.

Av vanlig trolldeg.

Är det inte fantastiska färger min Grabbsing valde, så säg?

Naaajjs gjort av en tvååring tycker jag. :-)

 

annkan

9 juli 2009 16:41

Haha, ja så är det hos oss också.
Får bita mig i tungan om vi har en gäst och denna sätter sig på "någons" plats. För...naturligtvis så spelar det ingen roll- egentligen. ;-) Det är bara det att man, precis som du säger, liksom har det inrotat.

http://annkan.bloggagratis.se

 

annkan

9 juli 2009 16:42

Glömde... vilken jättefin skylt han gjort! :-p

http://annkan.bloggagratis.se

 

Lycke

9 juli 2009 21:04

Ja, visst är det lustigt, givna platser och sådant!!! Människan är förmodligen gjord så att hon måste ordna in saker på vissa sätt för att känna sig trygg...måste ju tänka på att vi är däggdjur, som fungerar som bäst i flock!!! men visst har jag stört mig på detta - alltid...vill inte inordnas...men det finns ju regler in i minsta grej har jag märkt, som hur man pratar och hur man står och alltmöjigt...vi pratar ju inte bara med orden med varann...en det är mycket intressant!!!
mysigt ser det ut hos er och skylten var ju superfiiin!!!

Kram Lycke

http://till-vidas-ara.bloggagratis.se

 

Morgana

10 juli 2009 07:35

@annkan: ja precis... inrotat och inrutat ;-)

@Lycke: Hihi jag vill inte heller inordnas. Enda gången jag varit "medelsvensson" är nog när jag födde mitt första Barn. Då var jag precis så gammal som medeltalet var för förstagångsföderskor det året... Annars försöker jag nog bryta mig ut från normen - både medvetet och omedvetet. Men just flockbeteendet... det var ju precis som jag skrev när de två Äldsta var borta. Att jag trivs bäst när jag har min flock omkring mig :-) Vissa saker är nog svårare än andra att förändra, just för att det sker så omedvetet och på en mer "primitiv" nivå :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...